Kul var det! Och jag vet inte vad som händer när jag blir singel, och inte för att vara sån, men det var verkligen jättemånga brittiska killar efter mig igår...överallt. På bussen var det en kille som pratade med mig och bad om mitt nummer, vid baren var det en till och på dansgolvet var det två stycken som höll på. Alla de andra bara skrattar åt mig och säger att jag är som "honey to the bees". Killarna fick följa efter mig som mina livvakter. Men jag vet inte, jag tror jag är rätt social av mig. Speciellt som singel eftersom jag inte känner mig skyldig om jag pratar med en ny kille (inte för att jag inte får prata med killar när jag är tillsammans med någon, men ni förstår vad jag menar). Jaja, smickrad blir man ju i alla fall och jag måste erkänna att jag trivs väldigt bra med att vara singel. Låter tragiskt, jag vet, men det är väl så ibland. Det är skönt att bara vara ett 'jag' och inte ett 'vi' för en gångs skull.

 

Okej, nu blev det här är ett väldigt konstigt inlägg och låter som jag sitter och skryter, men det är inte det jag vill få fram här. Men det kan vara nyttigt att erkänna för sig själv att det är okej att tycka om att vara ensam.

 

Jaja, det var det. Vi hörs igen imorgon! Kram