Sense and Sensibility av Jane Austen
 
Precis som Wuthering Heights så är språket i den här boken underbart formellt och poetiskt. Det kan också vara en anledning till varför det tog längre tid att läsa ut boken. Men i alla fall, det formella språket ser jag som ett plus då det låter mycket vackrare och är roligare att läsa. Däremot tycker jag att handlingen i den här boken var lite tam. Slutet var en besvikelse. Jag tycker egentligen inte om böcker som har "fairytale-endings" för då känns hela boken meningslös på något sätt. Den sätter inget avtryck på en, lyckliga böcker glömmer man. Kanske låter lite pessimistiskt att säga så, men det är sant. Karaktärerna var dock "normala" i jämförelse med Wuthering Heights och jag kände att man kunde sympatisera med dem. Men ja...slutet förstörde mycket för mig. Hade det varit ett olyckligt slut så hade jag nog tyckt bättre om den, för det finns mycket annat som är bra i boken. Jag tycker t.ex om att titeln sammanfattade hela boken. Detta förstår man dock bara när man har läst hela, men det är en fin touch. Sen så förstår jag skillnaden mellan sense och sensibility mycket bättre efter att ha läst boken. Så ja, man lär sig ju en del av att läsa Austen.

Men jag ger nog:

 

Tre maskar! Den kunde ha varit bättre.